En kall smide tillkännager sällan sitt misslyckande i förväg. En dag går pressen smidigt med 45 slag per minut, vilket ger ett tvåstegsaxel med en flänsad bas. Dagen efter hör operatören ett dovt klick i botten av slaget, och inspektionen avslöjar ett slag som brutits rent i korsningen mellan huvudet och skaftet. Brottytan visar strandmärken som går tillbaka till en övergångsradie på 0,3 mm, specificerad eftersom kundens ritning inte tillät något större drag. Den lilla radien, i kombination med en stansbelastning på 180 kN och en pressförskjutning på 0,05 mm mellan stansen och stansen, förvandlade ett rutinmässigt kallsmidejobb till en oplanerad verktygsrenovering och ett helt skift av stillestånd.
Detta är verkligheten för design av kallsmideverktyg. Till skillnad från stansverktyg, som mestadels hanterar böj- och skjuvspänningar, måste kallsmideverktyg överleva kontakttryck på 1 500 till 2 500 MPa under hundratusentals slag, medan arbetsstycket härdar under varje slag. Verktygskonstruktörens jobb är inte bara att kopiera detaljgeometrin till ett formhålrum. Det är för att skapa ett komplett system av stans, stansinsats, spänningsring, ejektor, smörjning och maskininställningar som håller spänningarna inom utmattningsgränserna för verktygsmaterialet, håller den smidda delens dimensionella noggrannhet och ger en ekonomiskt lönsam livslängd.
Den här artikeln förklarar de praktiska principerna för verktygsdesign för kallsmide för verktygsingenjörer, processplanerare och produktionsledare som arbetar med kallsmidespressar. Den täcker belastningsmiljön, funktionen för varje verktygskomponent, materialval, spänningsringdesign, geometriregler, formningssekvensplanering, smörjning, felförebyggande och påverkan av själva pressmaskinen. Målet är att tillhandahålla en uppsättning designregler som kan tillämpas direkt för att minska verktygsbrott, minimera stilleståndstid och förbättra noggrannheten hos kallsmidda komponenter.
Kallsmide deformerar metall vid rumstemperatur eller något över den när värme som genereras av plastisk deformation hålls kvar i verktyget och arbetsstycket. Eftersom metallen aldrig når sin omkristallisationstemperatur, härdar arbetsstycket kontinuerligt under slaget. Detta innebär att kraften som krävs för att deformera delen ökar när slaget fortskrider, och den sista kalibreringsfasen av slaget upplever det högsta kontakttrycket.
Ur en verktygsdesigners perspektiv är tre siffror viktigast. Den första är kontakttrycket vid formaxeln och stansytan. För strukturella kolstål såsom AISI 1018 eller 1045, genererar främre extrudering vanligtvis kontakttryck på 1 200 till 1 800 MPa, medan bakåtsträngsprutning av skålformer kan pressa stanstrycket över 2 000 MPa. Den andra är den ackumulerade plastpåkänningen som utsätts för arbetsstycket. En del med 70 procents minskning i tvärsnitt ackumulerar tillräckligt med töjning för att fördubbla flödesspänningen för det glödgade utgångsmaterialet. Den tredje är antalet slag som verktyget måste överleva. En produktionskampanj för ett fästelement, en lagerring eller en axelkomponent sträcker sig vanligtvis från 50 000 till 500 000 delar, vilket placerar verktygsmaterialet stadigt i utmattningsregimen med hög cykel.
Dessa förhållanden skiljer kallsmideverktygsdesign från nästan alla andra formdiscipliner. En präglingsform bär böjbelastningar sällan över 500 MPa. En varmsmidesform arbetar vid förhöjd temperatur, men arbetsstyckets flödesspänning är låg, så formtrycken förblir under cirka 500 MPa. Ett kallsmideverktyg måste innehålla ett arbetsstycke som samtidigt är hårt, starkt och abrasivt, samtidigt som det överför krafter som trycker verktygsmaterialet nära dess kompressiva sträckgräns. Tabellen nedan jämför de förhållanden som påverkar beslutet om verktygsdesign.
| Parameter | Varmsmide | Kallsmide |
|---|---|---|
| Arbetsstyckets temperatur | 900–1 250 °C | 20–200 °C |
| Arbetsstyckets flödesspänning | 50–200 MPa | 500–1 500 MPa |
| Typiskt formkontakttryck | 200–500 MPa | 1 000–2 500 MPa |
| Primärt verktygsproblem | Termisk trötthet och värmekontroll | Mekanisk utmattning och slitage |
| Sträckexponering av formen | Låg | Hög, kräver förspänning |
| Uppnåelig deltolerans | IT12–IT16 | IT7–IT9 |
Den praktiska innebörden är att varje designbeslut i ett kallsmideverktyg - valet av verktygsstål, antalet spänningsringar, hålighetens polering, hörnradier, smörjmedlet - finns för att hantera en eller flera av dessa extrema förhållanden. När ett verktyg misslyckas oväntat beror det nästan alltid på att designern underskattat ett av dem.
Ett kallsmideverktyg är en sammansättning av precisionskomponenter som verkar tillsammans, inte ett enda bearbetat stansblock. En komplett verktygsuppsättning innehåller normalt:
Varje komponent bär en distinkt typ av belastning. Stämpeln arbetar främst i kompression, men varje felinriktning eller asymmetrisk delgeometri ger böjning. Forminsatsen bär radiellt tryck från arbetsstycket som försöker expandera det utåt. Spänningsringen bär den resulterande dragspänningen, vilket är säkrare för sitt material eftersom ringen är vald för seghet och inte är i kontakt med arbetsstycket. Ejektorn utsätts för kompression under borttagning av delar, och stödplattorna måste motstå lokal ytintryckning vid kontaktpunkter.
Designprocessen bör följa en disciplinerad sekvens. Utgå från den färdiga detaljritningen och definiera formningsstegen i sekvens innan de individuella formkaviteterna utformas. För varje steg, designa hålformen på stansinsatsen och stansprofilen. Uppskatta den maximala formningskraften och radiella trycket. Välj verktygsmaterial för varje komponent. Designa spänningsringen med de tjockväggiga cylinderreglerna som förklaras senare i den här artikeln. Slutligen, specificera ytfinish, beläggningar, smörjning och utkastsystem. Att gå direkt från detaljgeometri till bearbetning utan denna analys är den vanligaste orsaken till att nya kallsmideverktyg misslyckas i provpressen.
Valet av verktygsmaterial är det enda beslut som mest direkt avgör verktygets livslängd och kostnaden per smidd detalj. Ett kallsmideverktyg måste ge hårdhet vid arbetstemperatur, tryckhållfasthet över 2 000 MPa, tillräcklig seghet för att motstå sprickbildning och slitstyrka mot rena, abrasiva metallytor. Ingen enstaka kvalitet uppfyller alla krav perfekt, så designern balanserar dem efter operationen.
Kallverktygsstål som AISI D2, A2 och O1 är det mest ekonomiska valet för korta körningar och lågbelastningsapplikationer. De erbjuder god seghet och bearbetbarhet, men deras hårdhet och slitstyrka är begränsad, och de mjuknar snabbt om friktionsvärme höjer verktyget över 200 °C. De förblir användbara för stödplåtar, hållare och kortvariga verktyg.
Höghastighetsstål som M2 och M42 bibehåller hårdheten vid högre arbetstemperaturer och är standardvalet för extruderingsstansar och stansskär i medelstor produktion. Deras högre legeringsinnehåll ger dem bättre slitstyrka än kallbearbetningsstål. Pulvermetallurgiska höghastighetsstål, såsom de nära PM-M4-sammansättningen, förbättrar både slitstyrka och seghet jämfört med konventionell HSS, eftersom deras fina och jämnt fördelade karbider minskar antalet sprickinitieringsställen. De är nu standard för långvariga stansar och högbelastningsskär i kallsmide.
Volframkarbid, typiskt koboltbundna kvaliteter i K05 till K20-serien, erbjuder den högsta tryckhållfastheten och slitstyrkan av alla vanliga verktygsmaterial. Hårdmetallskär kan överleva miljontals slag vid extrudering och limning av små delar. Men hårdmetall har nästan ingen duktilitet: den spricker lätt vid böjning, stötar eller felinriktning. Verktygsenheten måste därför utformas för att belasta hårdmetallen endast i kompression, med styv stansstyrning och kontrollerad slaghastighet.
| Materialfamilj | Hårdhet | Tryckhållfasthet | Typisk tillämpning |
|---|---|---|---|
| Kallverktygsstål (D2, A2 klass) | 58–62 HRC | 2 000–2 400 MPa | Kortvariga slag, dies, backers |
| Höghastighetsstål (M2, M42 klass) | 62–65 HRC | 2 500–3 200 MPa | Medelstora stansar och stansinsatser |
| Pulvermetall HSS (PM-M4 klass) | 64–67 HRC | 3 000–3 800 MPa | Långvariga stansar, högbelastningsstansar |
| Volframkarbid (K05–K20) | 88–92 HRA | 3 500–5 500 MPa | Forminsatser för små profiler och dimensionering |
En praktisk regel för initialt val: för delar med en maximal ytterdiameter under cirka 30 mm och produktion på över 200 000 stycken är en hårdmetallskär med en PM-HSS-stans en pålitlig kombination. För delar över 50 mm i diameter är PM-HSS- eller HSS-verktyg mer förlåtande, eftersom hårdmetallformar av den storleken blir tunga, dyra och spröda. För mycket höga radiella belastningar används hårdmetallskär med två spänningsringar, som beskrivs i nästa avsnitt.
Kallsmidning sker vid tryck som skulle spränga en oförstärkt härdad stålform redan vid det första slaget. Den omgivande spänningsringen finns för ett syfte: att placera stansinsatsen under en kontrollerad tryckförspänning så att smidestrycket först måste upphäva den förspänningen innan skäret kan uppleva spänning.
Funktionsprincipen kommer från teorin om tjockväggiga cylinder. När en härdad stålring med en innerdiameter som är något mindre än ytterdiametern på forminsatsen pressas eller krymps på plats, skapar interferensen ett radiellt tryck vid gränsytan och en ringspänningsfördelning genom båda delarna. Forminsatsen mottar kompressiv ringspänning på sin yttre yta, och insatsens hål får en mindre tryckspänning. Under formningen verkar det radiella trycket från arbetsstycket mot hålet och upphäver delvis denna förkomprimering. Om interferensen väljs på rätt sätt förblir nettobågspänningen vid stanshålet tryckande, eller endast lätt draghållfast, under hela slaget. Ett kompressionstillstånd förhindrar sprickinitiering och stoppar befintliga mikrosprickor från att fortplanta sig.
Interferensvärden i kallsmideverktyg faller vanligtvis mellan 0,15 och 0,35 procent av passningsdiametern. För en stansinsats med en ytterdiameter på 50 mm är en interferens på 0,2 procent lika med 0,10 mm diametral interferens, vilket är en betydande mängd mätt mot materialens elastiska gränser. Tunga bakåtriktade extruderingsformar använder ofta två eller tre koncentriska spänningsringar. Varje ring har en interferenspassning med nästa, vilket fördelar det radiella trycket över ett större totalt tvärsnitt så att de yttre ringarna inte överskrider sin utmattningshållfasthet.
Själva spänningsringen är vanligtvis gjord av ett segt, höghållfast verktygsstål eller maråldrat stål, värmebehandlat till cirka 45 till 55 HRC. Dess hål måste slipas och slipas till samma precision som ytterdiametern på stansinsatsen, eftersom varje lokal höjdpunkt koncentrerar spänningen vid gränsytan. Vassa skuldror, oljehål eller kilspår på spänningsringens hål är vanliga platser för utmattningssprickor; generösa radier och mjuka övergångar är obligatoriska.
En praktisk designsekvens: bestäm först det radiella trycket som förväntas vid formhålet från formningsbelastningen och kontaktytan. För det andra, välj ett diameterförhållande mellan skärets ytter- och insida på minst 2:1. För det tredje, beräkna interferensen som krävs för att hålla hålet i kompression vid maximal belastning. För det fjärde, kontrollera den ekvivalenta spänningen i stansinsatsen och spänningsringen med en enkel elastisk beräkning eller finita elementanalys. För det femte, om spänningsringen är överbelastad, lägg till en andra ring eller byt till ett material med högre hållfasthet. Denna sekvens är snabb nog att tillämpa på konceptstadiet och noggrann nog för att förhindra de vanligaste skurfelen.
De flesta för tidiga fel på kallsmideverktyg kan härledas till ett litet antal geometribeslut. Att följa några konkreta regler eliminerar de flesta problem med sprickor, gnagningar och flisning.
Ange generösa övergångsradier. Varje övergång mellan ett stanshuvud och skaft, en stansskuldra och borrning, eller en bakplattas kant fungerar som en spänningshöjare. En radie på 0,3 mm kan koncentrera spänningen med en faktor tre jämfört med en radie på 3 mm. Använd minst 1 mm radie på små verktyg och 2 till 3 mm på verktyg över 50 mm karakteristisk storlek. Om detaljritningen kräver ett skarpt hörn, lägg till en lättnad genom att flytta den kritiska övergången ut från huvudlastbanan; till exempel genom att stega delen med en liten underskärning som ska bearbetas efter smide.
Använd avsmalning på stansen och avlastningszonerna i formen. Stansens ytterdiametrar ska ha 1 till 3 graders avsmalning längs arbetslängden. Detta minskar friktionskrafterna och förhindrar att stansen skakar när stansen dras in. Formhålet bör innehålla ett kort lagerområde på 2 till 5 mm vid utgången av formningszonen, följt av en relief på 0,2 till 0,5 mm i diameter, så att delen kommer i kontakt med hålet endast i lagerzonen.
Ge tillräckligt med väggtjocklek i stansinsatsen. Som en första approximation bör ytterdiametern på forminsatsen vara minst två gånger den största håldiametern. För ett 20 mm hålrum bör stansinsatsen ha en ytterdiameter på minst 40 mm innan spänningsringen läggs till. Radiellt tryck vid höga reduktioner kan spricka en form vars vägg är för tunn, eftersom den yttre fibern går i spänning oavsett spänningsringen.
Polera i materialflödesriktningen. Formhåligheten och stansens arbetsytor bör poleras till Ra 0,2 mikrometer eller bättre, med poleringsmärkena i linje med den riktning i vilken metallen glider. Poleringsmärken som löper tvärs över flödesriktningen skapar ojämnhet som ökar friktionen, fångar smörjmedlet ojämnt och initierar skavning.
Undvik underskärningar och planera för utsug. Om delen har ett urtag eller en omvänd kona som låser den i formen, måste ejektorn övervinna låskraften vid varje slag. Om möjligt, utforma delen med en liten dragvinkel på 0,5 till 1 grad på utvändiga ytor och en lätt avsmalning i inre hålrum. Om ett underskärning är oundvikligt, överväg en delad stans eller ett rörligt segment, men förvänta dig högre verktygskostnader och löpande underhåll.
Tilldela realistiska toleranser. Kallsmidning håller vanligtvis IT7 till IT9, vilket är utmärkt för en formningsprocess. Ett försök att hålla snävare toleranser pressar verktyget närmare dess elastiska avböjningsgränser och förstärker effekten av pressfelinriktning och temperaturförändringar. Toleranser på själva verktygskomponenterna bör vara fem till tio gånger snävare än deltoleransen; ett vanligt utgångsförhållande är deltolerans dividerat med fem för formhåligheten och stansdimensionerna.
Design av kallsmideverktyg kan inte slutföras från enbart den sista delritningen. De flesta kallsmidda komponenter tillverkas i flera formningsoperationer, var och en med sin egen verktygssats. Sekvensen av operationer bestämmer belastningen på varje verktyg och definierar därför verktygsdesignen för varje steg.
En typisk sekvens för en flänsförsedd axel kan löpa enligt följande: skär tråden eller stångstocken till längden, mjukgör eller glödga om det inkommande materialet är för hårt, applicera en omvandlingsbeläggning och smörjmedel, rubba ena änden för att bilda ett förformhuvud, extrudera fram skaftet till dess slutliga diameter och kalibrera flänsen med ett slutligt dimensioneringsslag. Varje steg tar bort en kontrollerad mängd deformationsmassa från den initiala tråddiametern.
Den centrala designregeln är att balansera deformation per steg. Att begränsa tvärsnittsreduktionen till cirka 60 till 70 procent per steg håller formtrycket och materialspänningen inom praktiska gränser för de flesta kol- och legeringsstål. Över detta område stiger den erforderliga stanskraften brant, verktygstrycket ökar och arbetsstycket kan utveckla inre sprickor eller ytsömmar. För en djupt formad kopp är tre eller fyra steg rutin: först baklänges extrudering av koppen, sedan omritning av koppens vägg, sedan strykning av väggen till slutlig tjocklek och slutligen trimning av den övre kanten.
Verktygsbelastningen beräknas från arbetsstyckets flödesspänning och den projicerade kontaktytan. Som en första uppskattning är den erforderliga presskraften arbetsstyckets tvärsnittsarea vid formningszonen multiplicerad med strömningsspänningen vid den relevanta töjningen, gånger en friktionsfaktor på 1,2 till 1,5. Detta resultat måste jämföras med presskapaciteten och mot stansens tryckhållfasthet. En lång, smal stans kan bucklas innan pressen når sitt nominella tonnage: slankhetsförhållandet, som är längd dividerat med diameter, bör hålla sig under fem för ostyrda stansar, och utöver det krävs styrhylsor eller stödbussningar. För en medelstor extrudering, till exempel, en maskin som en BLKP400 balanserad kallsmidesvipppress ger erforderligt tonnage med en generös marginal för friktionsfaktorn.
Grossist BLKP-400 Mångsidig Balanserad Slag Kall Smide Toggle Typ Power Pres Zhejiang Bolun High-Precision Machinery Co., Ltd är Kinas grossist BLKP-400 mångsidig balanserad kallsmidetoggletyp Power Pre... Visa produkt → Varje steg påverkar verktygsdesignen för nästa. En förform med en grov yta kommer att repa nästa form. En förform som är något för stor kommer att överbelasta kalibreringsformen. En förform med en off-centrerad axel kommer att skapa en ojämn belastning och bryta slutstansen. Verktygskonstruktörer bör därför specificera förformens dimensioner med samma omsorg som den slutliga formhåligheten, inklusive toleranser och ytfinish. I praktiken utformas formningssekvensen först, verktygen för varje steg andra, och en lastkontroll upprepas för varje steg innan några verktyg tillverkas.
Smörjning är inte en detalj som läggs till i slutet av verktygskonstruktionen; det är en del av själva verktygssystemet. Vid kallsmidning har smörjmedlet tre funktioner: reducera friktionen vid gränssnittet mellan verktyg och arbetsstycke, reducera formningsbelastningen som överförs till verktyget och förhindra adhesivt slitage, ofta kallat gnidning, mellan arbetsstycket och verktygsytorna.
Standardsmörjsystemet för kolstål är en zinkfosfatkonverteringsbeläggning kombinerad med en natriumstearattvål. Det porösa fosfatskiktet ger ett mekaniskt förankring för tvålen, och tillsammans skapar de en film med en skenbar friktionskoefficient i intervallet 0,05 till 0,10. Detta system har använts i årtionden eftersom det är effektivt och ekonomiskt för produktion i stora volymer. Miljöbestämmelser driver i allt högre grad tillverkare mot alternativa smörjmedel, inklusive polymerbaserade beläggningar och reaktiva tvålar. Vid byte av smörjmedelssystem måste verktygskonstruktören kontrollera friktionsantagandena på nytt: högre friktion ökar stans- och formväggtrycken och kan kräva större avsmalningar, kortare lagerzoner eller ytterligare spänningsringinterferens.
Rostfria stål, som arbetar härdar snabbt och galler lätt, smörjs vanligtvis med en oxalatkonverteringsbeläggning plus molybdendisulfid. Aluminium och kopparlegeringar använder oljor med lägre viskositet eller torra polymerfilmer och kräver inga omvandlingsbeläggningar. För alla material bör ämnen rengöras från glödskal, oljerester och främmande partiklar innan de formas, eftersom hårda inneslutningar inbäddade i smörjmedelsfilmen fungerar som mikroskopiska skärverktyg på formytan.
Verktygsbeläggningar fungerar tillsammans med arbetsstyckets smörjmedel. PVD-beläggningar som kromnitrid, titanaluminiumnitrid och titannitrid minskar friktionen, förbättrar motståndskraften mot nötning och skyddar verktygsytan där smörjfilmen lokalt bryts ner. Beläggningar är särskilt användbara på stansar som glider mot arbetsstycket under indragning. Beläggningen måste appliceras på ett slipat och polerat underlag; ett grovt underlag ger dålig vidhäftning och tidig fjällning.
Den viktiga konstruktionsmängden är skjuvspänningen vid verktygsytan. Om friktionsspänningen närmar sig verktygsmaterialets eller beläggningens skjuvhållfasthet, rivs ytan och verktyget misslyckas snabbt. Generösa infallsvinklar, korta lagerområden och en kontinuerlig smörjfilm över hela slaget är de mest effektiva sätten att hålla ytskjuvspänningen inom säkra gränser. En förändring av smörjmedel bör alltid utlösa en omkörning av lastberäkningen, inte bara en linjeändring i produktionsdokumentationen.
Kallsmideverktyg misslyckas i mönster som är välkända inom branschen. Att känna igen mönstret talar snabbt om för designern vilken parameter som ska ändras. Tabellen nedan listar de vanligaste fellägena, deras huvudsakliga orsaker och designåtgärder som förhindrar dem.
| Felläge | Huvudorsak | Design motåtgärd |
|---|---|---|
| Punch trötthetsfraktur | Cyklisk kompression och böjning, spänningskoncentration vid en liten övergångsradie | Öka övergångsradien; använd PM-HSS; förbättra stansstyrningen; minska slaghastigheten nära nedre dödpunkten |
| Insatsen sprack | Dragbygelspänning vid munstyckshålet | Öka stressringstörningar; lägg till en andra stressring; förstora formens ytterdiameter |
| Galling och poäng | Smörjfilmsnedbrytning, grov verktygsyta, lokala trycktoppar | Polska till Ra 0,2 eller bättre; applicera CrN- eller TiAlN-beläggning; förbättra eller byta smörjmedel |
| Plastisk deformation av stansytan eller formaxeln | Verktygets hårdhet lägre än det erforderliga kontakttrycket | Välj en hårdare HSS eller hårdmetall; förstora stödområdet; minska det lokala kontakttrycket |
| Chipping vid tärningsingången | Stöt från ämnesänden, hård skala, skarp ingångskant | Lägg till en ingångsfas eller radie; täcka ingången; rengör ämnen innan de formas |
| Stressring utmattningsspricka | Överdriven interferens, spänningskoncentration i ringhålet | Beräkna om krymppassningen; förstora ringens ytterdiameter; ta bort kilspår eller vassa axlar |
Det mest skadliga felläget är utmattningsbrott på stansen. Stämpelbelastningar är cykliska: stansen komprimeras, lossas och komprimeras igen tiotals eller hundratusentals gånger. Om spänningsamplituden vid det minsta tvärsnittet är hög initieras en spricka vid en övergångsradie eller ett slipmärke och fortplantar sig fram till brott. Motåtgärderna är en större övergångsradie, ett tuffare verktygsmaterial, bättre uppriktning och en kontrollerad inflygningshastighet nära bottens dödpunkt.
Die insert burst är det näst farligaste felet. Insatsen spricker radiellt genom väggen, och hålrummet öppnas elastiskt så att delen blir överdimensionerad innan insatsen byts ut. Det orsakas av otillräcklig förspänning, vilket innebär att stanshålet gick i spänning under belastning. Att öka interferensen eller lägga till en andra stressring löser vanligtvis det.
Gallning uppträder som skåror på stansytan och överförda partiklar på arbetsstycket. Det är ett smörj- och ytproblem: smörjmedelsfilmen gick sönder vid en lokal högtryckspunkt. Att polera ytor till en lägre strävhet, applicera en lågfriktionsbeläggning eller öka smörjmedelstillförseln stoppar vanligtvis det.
Plastisk deformation av stansytan eller formaxeln är ett hållfasthetsproblem snarare än ett utmattningsproblem. Verktygets hårdhet är för låg för kontakttrycket, så ytan kollapsar med 0,02 till 0,1 mm och delars dimensioner går utanför toleransen. Lösningen är en hårdare verktygskvalitet, ett hårdmetallskär eller en designförändring som fördelar belastningen över ett större område.
Kallsmideverktygsdesign slutar vid pressverktygets gränssnitt. Maskinen bestämmer lastvägen, hastigheten och inriktningen som verktyget måste tolerera, så pressen förtjänar samma uppmärksamhet som själva formen.
Den första maskinegenskapen att tänka på är ramstyvhet. An Öppna Typ Power Press Machine , ofta kallad en C-frame press, böjer sig elastiskt under belastning, och sliden lutar i förhållande till sängen. För ett stansformsystem lägger denna vinkelförskjutning till böjmoment till stansen och ger ojämn belastning i formhåligheten. En raksidig press med sluten ram, med sin symmetriska pelarstruktur, böjer sig mycket mindre och bibehåller stansformens inriktning under full märklast. Kallsmidning är en hög belastning, precisionskänslig process, så en styv press med sluten ram är det säkrare valet.
Den andra egenskapen är slagkurvan. En konventionell vevpress når sin maximala glidhastighet nära mitten av slaget och slår mot arbetsstycket med hög hastighet. En växeldrift, även kallad knuckle drive, saktar ner glidningen när den närmar sig nedre dödpunkten och utvecklar hög kraft med låg anslagshastighet. Detta beteende är nästan idealiskt för kallsmidning: stansen kommer gradvis in i ämnet, arbetsstycket har tid att flyta och formen besparas från stötchocker som initierar utmattningssprickor. Av denna anledning är pressar av vipptyp det konventionella maskinkonceptet för kallsmide. Boluns BLKP-serie är konstruerad kring denna princip; till exempel BLKP260 smidig precision kallsmide vipppress lämpar sig för små precisionsdelar som stift, fästelement och små skaft.
Partihandel BLKP-260 Agile Precision Cold Smide Toggle Typ Power Press Supplier Zhejiang Bolun High-Precision Machinery Co., Ltd är Kinas grossist BLKP-260 Agile Precision Cold Forging Toggle Typ Power Press supplie... Visa produkt → Den tredje egenskapen är ramstyrning. Precisionsstyrningssystem håller stansen koncentrisk med formen i kontaktögonblicket. Slitna eller lösa styrningar introducerar sidoförskjutning mellan stansen och stansen, vilket ökar spänningen vid stansspetsen och kan spricka en hårdmetallskärsinsats även när presstonnaget verkar tillräckligt. Regelbunden kontroll av kolvspel och styrjustering är ett billigt underhåll jämfört med en hårdmetallform.
Maskinen definierar också flera verktygsparametrar direkt. Presstonnage måste överstiga den beräknade formningskraften med minst 20 till 30 procent. Stänghöjd och slaglängd bestämmer den maximala verktygsstapelhöjden. Utslagskraft tillgänglig i bädden och gliden begränsar designen av ejektorer för djupa hålrum. Om pressen har en hydraulisk dyna, avgör dess kapacitet om en motverkande kraft kan appliceras under slaget.
För tunga, högdeformationsarbeten som stora flänsaxlar eller långa profiler måste pressen ha både tonnage och energi för att slutföra slaget utan att stanna. Den BLKP850 kraftig kallsmide vipppress ger denna industriella kapacitet, medan den balanserade slagkurvan skyddar verktyget från stötar. Läsare som vill ha en bredare jämförelse kan hänvisa till detta introduktion till kallsmidespressmaskiner , och komplett utbud av Bolun metallformningsutrustning finns på företagets hemsida.
Partihandel BLKP-850 Industriell styrka Kraftig kallsmide Toggle Typ Power Zhejiang Bolun High-Precision Machinery Co., Ltd är Kinas grossist BLKP-850 Industrial Strength Heavy-Duty Cold Smide Toggle Typ Power... Visa produkt → Till och med en erfaren konstruktör bör validera ett nytt kallsmideverktyg innan han bestämmer sig för bearbetning. Finita elementanalys är den mest praktiska valideringsmetoden för verktygsspänning. En modell av stansinsatsen och spänningsringen belastas med det radiella trycket från arbetsstycket vid stanshålet, och krymppassningsinterferensen mellan ringarna tillämpas som initialtillstånd. Utgången är spänningsfördelningen i varje komponent. Konstruktören kontrollerar att stansinsatsen förblir i sitt säkra spänningsområde och att spänningsringen håller sig under sin utmattningsgräns under det förväntade antalet cykler.
Processsimulering går ett steg längre genom att modellera materialflödet för arbetsstycket inuti kaviteten. Den avslöjar vikning, underfyllning, överdriven spänningskoncentration och toppar i formbelastningen innan något stål skärs. Simuleringen ger också en realistisk tryckfördelning på formytan, vilket är mer exakt än att anta en enhetlig radiell belastning. För produktion av stora volymer återvinns kostnaden för simuleringen snabbt genom färre försöksupprepningar och längre verktygslivslängd.
Efter tillverkningen är en prototyp fortfarande nödvändig. Verktyget monteras på pressen, provdelar tillverkas med reducerad hastighet och den faktiska formningsbelastningen mäts med en lastcell eller genom att avläsa pressens tonnagedisplay. Dimensionell inspektion av provdelarna bekräftar kavitetsgeometrin och eventuella återfjädringstillägg. De första hundra tillverkningsdelarna förtjänar samma uppmärksamhet, eftersom små variationer i ämneslängd, smörjmedelstjocklek eller verktygstemperatur kan förändra formningsbelastningen med flera procent.
Verktygslivsregister är en värdefull men ofta försummad databas. Genom att registrera antalet slag till fel för varje verktyg, det observerade felläget och underhållshistoriken kan en verkstad bygga upp praktisk erfarenhet. När en ny verktygsdesign misslyckas tidigare än den föregående visar posten vilken operation som ändrats. Med tiden förvandlar dessa data verktygsdesign från ett hantverk till en hanterad ingenjörsprocess.
Följande checklista sammanfattar designprocessen som beskrivs i den här artikeln. Den är avsedd som en arbetsreferens vid planering av en ny kallsmidesverktygssats.
Ett väldesignat kallsmideverktyg är resultatet av disciplinerade beslut om stress, geometri, material, smörjning och maskinval. När alla dessa beslut samverkar försvinner verktyget i bakgrunden av produktionen: det bildar tusentals exakta delar, kräver ingen oplanerad uppmärksamhet och misslyckas först efter ett förutsägbart och ekonomiskt rimligt antal cykler. Den tysta prestandan är det verkliga måttet på en bra design av kallsmideverktyg.
Det korta svaret: Vilken ramtyp passar ditt arbete An kr...
En köpare som jämför en 45-tons press med öppet gap för en konsollinje får...
Förstå mekaniska kraftpressar och deras väsentliga funktioner ...
En fabrik för fästelement i Taizhou får en förfrågan från en leverantör av...
Två pressar kan både bära en 200-tons namnskylt och fortfarande producera ...
Sätt en 160-tons press med öppen ram och en 160-tons press med sluten ram ...